En idyllisk bild från Guntorp när det bedrevs jordbruk på gården.

Gunborg Sjögren på trappan till mangårdsbyggnaden. Direktör Carl Sjögren på Stora Nyborg som "skapade" Guntorp för dottern Gunborgs räkning. Gunborg Sjögren med sitt hästekipage. Östen Sadelheim, grundare av ridskolan på Guntorp, iförd ståtlig husarmundering.

Guntorps Herrgård, Hotell, Restaurang, Konferens & Orangeri, är numera det fullständiga namnet på gården som byggdes 1918 för fröken Gunborg Sjögrens räkning.

Det var Gunborgs far, direktör Carl Sjögren på Stora Nyborg (numera Folkets Hus) som skapade jordbruksfastigheten med hjälp av sina egna marker och sannolikt också jord som inköptes från den intilliggande byn Kolstad.

Fröken Sjögren avyttrade gården 1945 och därefter har en rad olika verksamheter bedrivits på Guntorp innan den såldes till nuvarande ägare 1985.

Gunborg Sjögren var ungmö och förblev så i hela sitt liv. Hon var ett ståtligt fruntimmer som trivdes på hästryggen och i umgängeslivet med sina väninnor. Dessa var ofta från huvudstaden och här fanns til exempel en fröken von Dardel och en fru Eugenia Nobel. Den senare lär för övrigt varit gift med en brorson till Alfred Nobel.

Det berättas också att damerna satt och spelade kort till fyratiden på morgnarna. Och rökte cigarett gjorde hon, fröken Sjögren, vilket var både ovanligt och uppseendeväckande på den tiden.

Om Gunborg Sjögren hade någon håg för jordbruket är osäkert, men tjänstefolk fanns på gården. Så till exempel undertecknads farmor Elin Nilsson som först hjälpte till i hushållet hos Sjögrens på Stora Nyborg och senare en tid på Guntorp.

1945 fick Borgholms Stad en möjlighet att förvärva Guntorp, en affär som sånär höll på att gå i stöpet. 65 000 kronor var det begärda priset för gården, som omfattade 33 tunnland odlad jord och 16 tunnland ytterområden samt en skogslott i Köpings Tall.

Staden skulle med förvärvet säkerställa sig äganderätten för all mark som gränsade till Borgholm, vilket var angeläget för en framtida utveckling. Men en del av de styrande tyckte priset var för högt och när ärendet skulle avgöras i stadsfullmäktige uppstod en livlig debatt.

– Antingen skola vi köpa eller avslå. Med avslag riskerar vi att gården hamnar i händerna på tomtjobbare, menade stuveriman Thure Nilsson, s.

– Priset är högt men gården utgör dock ett realvärde. Om arealen räknas efter 26 hektar, blir inte priset mer än 27 öre per kvadratmeter, och området ligger bra till för en inkorporering med staden.

Ledamoten Edvard Olsson delade dock inte Thure Nilssons åsikter om den ekonomiska bärigheten, men yrkade inte avslag:

– Vi äro ställda mot väggen och priset är inte förmånligt. Vi köpte Kungsgården till ett rimligt pris, men den bär sig inte i alla fall. Hur skall då detta köp bli räntabelt?

Stadsfullmäktige beslöt dock enhälligt att inköpa Guntorp. Men under debatten var det en ledamot som ansåg att gården var förfallen och i behov av dyrbar upprustning, och då tog det hus i helsike på Guntorp.

Fröken Sjögren var arg som ett bi och hotade med att inhibera affären:

– Jag har aldrig begärt att staden ska köpa gården. Men min uppfattning har länge varit att staden borde köpa egendomen då den delvis ligger inom stadens planlagda områden och ägorna i övrigt direkt anknyter, sade Gunborg Sjögren vid ett samtal med Ölandsbladet.

– Den lindrigt sagt overderhäftiga debatten i stadsfullmäktige har emellertid fört frågan i ett nytt läge, och därest jag inte får upprättelse kommer jag icke att sälja gården till staden.

– Det finns andra möjligheter och dem tänker jag utnyttja. Jag håller auktion på inventarierna och åkerjorden, men behåller mangårdsbyggnaden och låter undan för undan styga övriga områden till tomter.

– Staden har skött detta köp valhänt och hänsynslöst och jag går inte med på den behandling som har beståtts mig, dundrade fröken Sjögren.

Ölandsbladets medarbetare underkastade därefter egendomens byggnader en kritisk granskning i sällskap med sakkunnig person, byggmästare P N Lindström, och allt utom några smärre skavanker befanns vara kurant.

– Det vore lämpligt om åtminstone någon representant för staden på ort och ställe förvissade sig om de verkliga förhållandena. Väglaget är visserligen inte det allra bästa just i tjällossningen, men orka skattebetalarna med 65 000 kronor, tåla de nog också ett par kronor till en bilskjuts, skrev Ölandsbladet syrligt.

Om stadens styranden fick ta skeden i vacker hand och bege sig till fröken Sjögren för att be om ursäkt framgår inte i tidningen, men ett par nummer senare förkunnar en kort notis att köpet nu var genomfört.

Den 14 mars 1945 tillträdde så staden Guntorp, men Gunborg Sjögren kom att bo kvar ytterligare ett år. Var det kanske lite plåster på såren för den "valhända och hänsynslösa behandlingen"?

1946 inrättades en hushållsskola i mangårdsbyggnaden och på 1950-talet användes den som barnkoloni om somrarna. Och i början av 1960-talet var Guntorp annex till Rosenfors vandrarhem.

Ekonomibyggnaderna stod tomma i flera år, fram till 1956 då poliskonstapeln Östen Olsson i Borgholm öppnade ridskola. Guntorp kom därefter att bli ett ridcentrum i ett kvarts sekel och på somrarna anordnades stora ryttartävlingarna i ängarna kring gården.

Den första samlade en publik på över 500 personer, trots åska och regn. I publiken fanns också kronprins Carl Gustaf och prinsessan Margareta och segrarna i tävlingen fick motta priserna ur kronprinsens hand. Även året därpå var kronprinsen prisutdelare.

Östen Olsson bytte så småningom efternamn till Sadelheim och titulerades ibland också ryttmästare. Och på god fot med Borgholms stad, och senare Borgholms kommun, stod han.

900 kronor var årshyran för ridskolan, ett belopp som aldrig indexreglerades utan kvarstod ända fram till 1990. Och särskild tumme hade ryttmästaren med dåvarande kommunalrådet Ivar Nilsson, som såg till att ridhuset utrustades med wc. "Stans dyraste dass" kallades det...

I Guntorps mangårdsbyggnad avlöste hyresgästerna varandra. En tid huserade en elektronisk industri i huset, därefter ett tryckeri, sedan ett företag som sålde kassaapparater och slutligen en konsultfirma.

1985 såldes fastigheten på auktion till nuvarande ägaren Ulf Olsson för en köpeskilling av 355 000 riksdaler. Tillsammans med sin far Torsten renoverade han byggnaden som förvandlades till ett litet rumshotell.

Sedan dess har rörelsen successivt utvecklats; en frukostmatsal byggdes om till kök för en ny á la carterestaurang, en pool byggdes liksom två hotellannex med totalt 14 rum.

1990 köpte Ulf Olsson ridhuset och stallet med omgivande marker för drygt 600 000 kronor. Östen Sadelheim, som vid tillfället bara hade en häst kvar, fick dock fortsätta sin begränsade verksamhet - hyresfritt. Men ett år senare dog hästen och den åldrige ryttmästarn drog sig tillbaka.

Numera handlar det om andra hästkrafter i Guntorps ängar, nämligen bilträffar.
Förra året besökte Svenska Cadillacklubben Guntorp med ett 50-tal hästkraftstinna ekipage och just nu planeras en motorhistorisk dag som ska hållas i samband med Ölands Skördefest.

Och i stallet har boxar och inredning plockats bort för att så småningom ge plats för ett litet motormuseum.

TEXT: ROLF NILSSON
Ur: Ölandsbladet 2002-03-19