Ett handslag för gästen. Ulf Olsson vill se varje person ordentligt i ögonen. Ge förtroende om att man från och med det ögonblicket är i hans vård.
– Många konferensgäster är oroliga för att sova borta, för vad avdelningschefen kommer att avslöja. Jag gör bara mitt bästa för att lugna dem.

Och han gör det med ett leende. Inte påklistrat, falskt. Nej, det känns genomäkta. Ulf Olsson är den leende gästgivaren som nog är typen som skrattar både på vägen till och från jobbet, även om han nästan aldrig lämnar det.
– Jag jobbar jämt. För att det är så kul. För att gästerna är mina vänner. Det blir nog i snitt 14 timmar per dygn, säger denne intensive man som inte direkt förvånar när han berättar om sitt tidigare liv som discjockey. Kan mycket väl tänka mig att skivorna som rymdes i hans DJ-väska snurrade snabbt och effektivt. Fick fart på den mest odansante.
Under våra tidigare kockresor har krögare och kock varit en och samma person. Och när vi så ska göra sista resan till herrgården i utkanten av Borgholm, så är Guntorpsmannen himself, Ulf Olsson, helt på det klara med att det är med Gustav Rigbäck och om mat vi ska prata. Som den ödmjuke och vänlige man han är, tar han ett steg åt sidan och visar oss ut i köket direkt. Själv närmar han sig bara köksdomänerna när någon sen anländ gäst är lite småsugen och kocken gått hem. Då är det Ulf som fixar landgången. Men när han är beredd att lämna oss, känns det konstigt. Känns inte rättvist att gå förbi denne man, som gjort Guntorp till vad det är idag, och bara prata såser och vackra upplägg, med förvisso en mycket duktig kock. Nej, för att göra denna resa "all inclusive" så måste en del av intervjutiden gå till Ulf Olsson, som när han 1985 var i Åre som DJ fick ett telefonsamtal om att Guntorps herrgård var till salu.
– Jag ville direkt. Satsa på ny bana och driva Guntorp och jag har aldrig ångrat mig. Enda gången jag var nära att lägga av var när det var lite ovisst om banken skulle gå in och stötta min önskade utbyggnad. Hade jag fått nej då, så hade jag flyttat till Amerika och ägnat mig åt bilar istället, säger Ulf Olsson.
Men det blev ja och påsken 2002 var nya konferensrum och stor restaurang klar.
I första hand är Guntorps herrgård ett konferensställe. I andra hand hotell och restaurang.
– Många konferensgäster återkommer och blir som vänner till mig och visst är det slitigt ibland med alla dessa hej och hejdå, säger Ulf Olsson som har turist- och servicenäringen i blodet.
– Jag är nog närapå född i ett av mammas uthyrningsrum, skrattar han.
Mamma Ulla Olsson hade under nära 40 års tid uthyrningsverksamhet av rum till turister i Borgholm. Och kärleken till hemstaden har bestått i alla år. Det var av omtanke om orten som han för fem år sedan ville muntra upp och göra en revysatsning, Mer än revy.
– Det var så deppigt i Borgholm då. Ysteriet lades ner och det var annat som också gick knackigt.
Alla januarihelger är nu bokade för musik, dans och show och god middag.
– ?Jag känner ju många musikanter, mycket från min tid som DJ, och så kom jag på den här idén med januarirevy, som nu verkligen har satt Guntorp på kartan och jag lyckas ha riktigt bra beläggning även under en svår månad som januari, säger Ulf Olsson.
Som konferensarrangör är trycket hårt idag. Deltagare har ingen onödig tid att spilla. Effektivt arbete är det som gäller.
– Vi måste se till att allt funkar, helt gnisselfritt. Och maten är ju jätteviktig. Serverar vi mat som bara är sådär – ja, då blir det en nedåtgående spiral för hela verksamheten. Maten måste var på topp. Det ska vara en aha-upplevelse att sätta sig till bords på kvällen. Jag vill höra ett sus gå genom matsalen, säger Ulf Olsson, som själv är vegetarian sedan flera år tillbaka.
– Jag hade problem med magen och fick råd av en läkare att sluta äta kött och det funkade på en gång.
Ulf Olsson avbryter sig själv och menar att när vi nu är inne på matsnack är det dags att gå in till Gustav i köket som jobbar helt efter eget huvud.
Och Gustav Rigbäck är nog tacksam för att den vegetariska övertygelsen inte har nått restaurangköket. För han lagar helst vilt.
– Men framförallt är det kul att ta fram menyförslag som bäst passar våra gäster, säger han.
– Är det ett gäng kvinnor så tänker jag mer fisk, då blir det inte stora biffen med tung potatisrätt.
Och just denna dag då vi hälsar på i köket, är det en kvinnligt inspirerad meny som gäller. Men innan Gustav Rigbäck berättar vad som puttrar och sjuder, ser han hemlighetsfull ut och öppnar en tung dörr till kylen. Tar fram en liten burk, lättar på locket och ber mig dofta.
– Oj, oj, vad skarpt det är, säger jag och kan inte riktigt bestämma mig för om doften är frän eller angenäm. Påträngande är den i alla fall.
– Detta är tryffel från Solliden, säger Guntorpskocken triumferande. Den gör jag egen tryffelolja av. Även tryffelsmör, eller river ner den i pastan som den är.
Han rör lite här, lite där. Den stor-största kastrullen är fylld till brädden. Buljongkok.
–Ingen buljong, ingen bra mat och inget förstklassigt kök, säger Gustav Rigbäck.
Vid sidan om lyser en bunke gul som egen sol. Det är kvällens efterrätt. Färsk ananas, kokos, ingefära och lite chili. En hetsöt röra som serveras ihop med passionsfruktsorbet.
– Det blir lite karibisk touch ikväll, säger Gustav Rigbäck.
– Till huvudrätt blir det rödtunga och limerisotto.
Nu är Ulf Olsson långt borta. Hör honom ta emot fler gäster i hallen. Glada tillrop och kindpussar. Och är någon av den stelare sorten så har de ingen chans. De lär tina upp.

Av: MARIA MORSING

Ur: Barometern , 2007-11-10