En kunglig vandring

Kungsträdgården i slutet av 1800-talet.

Egendomen Rosenfors, idag STF:s vandrarhem, ägdes på 1800-talets senare hälft av kronofogde J H Eneman. Här bodde Karl XV under sina jaktfärder till Öland på 1860-talet.

Promenaden tar en dryg halvtimma och det första ni passerar är egendom Rosenfors, numera vandrarhem. Fastigheten är en avstyckning från Borgholms Kungsgård som gjordes i början av 1800-talet, på initiativ av kungsgårdsarrendatorn Axel Adlersparre som lät uppföra den pampiga byggnaden åt sin förvaltare Johan Marin.

Under några decennier på 1800-talet bedrevs silkesodling på Rosenfors och i parken står fortfarande ett mullbärsträd kvar som minner om denna exotiska, men knappast lönsamma epok. Rosenfors blev sedan privatbostad för en kronofogde Johan Henrik Eneman, och hos honom var kung Carl XV gäst under sina tre jaktfärder till Öland med Kungliga jaktklubben, 1864, 1866 och 1868.

Efter att ni passerat genom gångtunneln ligger före detta Kungsträdgården till höger, idag ett bostadsområde. Trädgården anlades av Johan III och blev i samband med badortens uppblomstrande på 1880-talet en populär tillflykt för badgästerna. I den lummiga trädgården hölls såväl så kallade sällskapsspektakel som kaffekonseljer, och ibland med inslag av mässingsmusik.

Nästa anhalt är Stiftelsen Drottning Victorias vilohem, tidigare mangårdsbyggnad för Borgholms Kungsgård. Den slottsliknande byggnaden började uppföras i slutet av 1850-talet och sommaren 1858 fick arrendatorn Carl Hultenberg besök av ingen mindre än Prins Oscar Fredrik, sedermera Oscar II, som vigt klättrade upp i byggnadsställningarna för att beundra den vackra utsikten över den lilla staden och Kalmarsund.

Herrarna kom riktigt bra överens, och under en promenad till Borgholms Slott satte de sig på en bänk för att språka. Och det lär ha varit vid detta tillfälle som prinsen yttrade att Borgholm med sina vackra omgivningar vore en utmärkt plats för anläggandet av en bad- och kurort. Detta blev också startskottet till densamma, men det är en annan historia.

Bänken mellan två almar, som herrarna satt på, kallades sedan "Prinsasätet", och än idag kan man se spår efter det i trädens bark. 1924 inköptes Kungsgårdens mangårdsbyggnad för att bli vilohem för mindre bemedlade damer ur de övre skikten, "pauvres honteaux". Genom åren har inriktningen moderniserats och idag är till och med karlar välkomna på vilohemmet.

Bergsgången var det ursprungliga namnet på den stig som leder till slottet, men idag är den mest känd som "Näktergalsstigen". Ett stycke från vilohemmet kommer ni fram till en sirlig paviljongliknande byggnad som rätt och slätt kallas "Vita villan". Den uppfördes av Carl Hultenberg på 1860-talet och är Ölands första egentliga sommarstuga, då den byggdes enkom för uthyrning till badgäster.

Vita villan (t.v.) vid Näktergalsstigen uppfördes på 1870-talet av kungsgårdens arrendator Carl Hultenberg och är Ölands första egentliga fritidshus. I paviljongen (t.h.) på Höjden (uppförd 1882) serverades mineralvatten och kaffe. Här kunde också de badgäster som inte fann alvarsluften tillräckligt stärkande nyttja en "Waldenburgs apparat för inandning av förtätad luft".

Ytterligare ett stycke därifrån ligger "Kungsdal", under åtskilliga decennier bostad för slottsvaktmästaren, vilken idag har den gamla fina titeln "kastellan" och heter Jim Rudolfsson. Och ett stenkast närmare slottet reser sig minnesstenen över Karl XV:s jaktfärder, ett monument som invigdes inne på slottet med stor pompa och ståt 1873 med ett 80-tal av traktens honoratiores på plats. Som kuriosa kan nämnas att enbart kostnaderna för dryckerna till festen uppgick till närmare 900 kronor, ett avsevärt belopp vid denna tid.

"Höjden" heter sommarrestaurangen intill monumentet, och den har rötter från 1882 då "Slottspaviljongen" uppfördes. Här kunde badgästerna inta förfriskningar på de luftiga verandorna, efter stärkande promenader i den ozonmättade alvarsluften. Och om inte luften var stärkande nog fanns, på paviljongens veranda, en Waldenburgsapparat för inandning av förtätad luft!

Borgholms Slott är nästa anhalt. Johan III:s renässansborg, som av Karl X förvandlades till ett barockslott och slutligen blev en ruin efter branden 1806, är ett välkänt besöksmål som inte här behöver någon närmare presentation; den hittar man i de flesta turistbroschyrer.

Ett besök är dock ett obligatorium, oavsett det gäller en allmän rundvandring med guidning eller att ta del av de många olika evenemang som hålls här. Promenaden går sedan vidare söderut längs kanten av landsborgen och efter ett par hundra meter reser sig den stora minnesbysten över Drottning Victoria, uppförd 1938. Här hålls årligen en minnesstund på drottningens födelsedag den 7 augusti, i närvaro av gäster på vilohemmet och ibland någon ur kungafamiljen.

Nedanför landborgskanten ligger "Kaffetorpet", en klassisk servering som ursprungligen var ett av torpen under Borgholms Kungsgård. Här tog badgästerna kaffepaus under sina promenader på alvaret eller i Slottsskogen sedan förra seklets början. Sedan några år är Kaffetorpet i kunglig ägo då det förvärvades av Carl XVI Gustaf.

Strax intill ligger kungafamiljens eget sommarviste, det vita, Italieninspirerade Solliden, uppfört för blivande drottning Victoria 1903-1906 efter ritningar av den kände arkitekten Torben Grut, vilken även ritade Stockholms Stadion. Här har allmänheten tillträde till en del av den prunkande slottsparken, och förstås till utställningspaviljongen närmast entrén, där utställningar med kunglig anknytning avlöser varandra.

Därmed är ni framme vid målet på den historiska vandringen och när det gäller återfärden finns det två vägar att välja på om man inte vill gå samma promenad i omvänd riktning.

Dels över de öppna alvarvidderna, där man kan känna doften av öländska örter och kryddor under varma sommardagar. Dels genom Slottsskogen, eller Borga Hage naturreservat, som är det formella namnet, ner till Strandvägen, eller Drottningens väg som löper från Solliden till Borgholm.